FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2002-04-03
Startskottet är viktigt
Det är viktigt med starten. Den kan verka till att intresset fångas för en god fortsättning.
Bokförfattaren Gundel Rende var på sin tid en auktoritet inom talekonsten. Det har en enorm betydelse hur starten är för att ett föredrag ska lyckas, konstaterar han. Samma sak gäller debattartiklar. Om man börjar lite lågmält och inte har någon röd tråd är det faktiskt som att bedja läsaren att bläddra vidare till mera intressant stoff, menar han.
Han ger också exempel på drastiska öppningar som får åhöraren att lystra till och läsaren att gå vidare in i texten.
Bland annat så citeras hur professor John H. Kellogg inleder ett anförande om tobakens vådor. Ingen kan väl somna efter den här öppningen: ”Varje cigarr har en tobakshandlare i ena änden och en begravningsentrepenör i den andra”!
Och därmed kan man snabbt koppla in på ämnet död och liv. Det passar ju bra så här i påskens efterdyningar, då de båda faktorerna varit dominerande.
I vanliga fall talar man först om liv och sedan död. Men här är det först död och sedan liv. Eller som Olov Hartman skaldar: ”Livet vann…”!
Barn har en enastående förmåga att vara effektiva och träffa prick när det gäller att beskriva en sak. (Vi tänker t ex på småttingarna i TV tillsammans med Kjell Lönnå. Nu har serien fortsatt, fast med annan ledare. Och barnen är alerta.)
Ur en bok, signerad bl a Mark Levengood, får barn komma till tals och ge sin syn på döden.
- Sexårige Mårten säger: ”Armarna och bena blir kvar på jorden när man dör. Gud vill ha bara själen för den är så tunn. Resten har han inte plats för”.
- Jakob är också sex år, och han målar ut det så här: ”När man dör kan man antingen gravera sig eller kremera sig. Om man väljer det sista betyder det att de gör en slags kräm av en. Men det är ingen vaniljsmak eller så på, bara en vanlig, grå kräm”.
- Herman är sju år, och han är tydligen väl bevandrad i ämnet när han konstaterar: ”Många gamla drar en lättnadens suck när de dör, för då slipper de sitta och vänta hos doktorn”.
- Åttaåriga Kajsa säger: ”Döden är ofta en befrielse, framför allt för personalen på hemmet”
Med dessa funderingar vill jag inte påstå att jag har startat den här spalten rätt. Det är kanske många som tröttnat för länge sen. Så jag avrundar med två livs levande historier från präster. Det gäller död och liv.
En stockholmspräst berättar att en begravningsgäst bad att få tala vid kistan. Han var mycket rörd vid den gode vännens bår, när han inledde sina minnesord: ”Ja, nu ligger du där, min vän Simon, och jag står här. Men i morgon kan det vara tvärt om”!
Världsevangelisten Billy Grahams bidrag berättar om hur människor kommer till. En liten pojke i spåvagnen frågade sin pappa:
–Hur kom jag till världen?
–Du kom med en stork.
–Men hur kom du då till världen, pappa?
–Jag kom också med en stork.
–Men farfar då, kom han till världen på samma sätt?
–Javisst!
Så kom pojkens högljudda reflexion:
–Har det inte förekommit en naturlig födsel i vår släkt på tre generationer?!
Dagens korn
Ju mer jag betänker det,
dess tydligare tycks det
mig att livet är till
helt enkelt för att levas.
Goethe
